Hmmm, vart ska jag börja? För nog tusan krävs det en sammanfattning av mitt leverne efter mitt monstruöst långa sommaruppehåll! Klanka inte på mig, det har ju vart en ovanligt lång och fin sommar
Jag tar vid där jag slutade, eller snarare där jag tog en paus:

Det sista ni hörde (läste) från mig var ju hur jag tappade hoppet om mina landsflyktsplaner. Hur står det till med dem nu då?
Jo, de finns kvar, men i nuvarande form på mycket längre sikt. Jag säger ”nuvarande form” för jag vet att mitt lynne har lätt för att svikta i takt med att klimatet försämras här i Svedala Därför är det säkrast jag garderar mig, för att inte framstå som alltför schizofren då nya planer tar vid. Det är ju i stunder av bister kyla som  längtan till Thailand/Udonthani göra sig som mest påmind.
Under sommaren har jag endast under sporadiska stunder drömt mig bort. Mestadels har jag varit rätt så nöjd med tillvaron på hemmaplan.
Vi (jag och min käresta) har inte haft några längre stunder av ledighet att tala om den här sommaren. Istället har vi försökt göra det bästa av den tid då vi inte arbetat, och en liten tripp till London har vi unnat oss.

De som följt mitt bloggande har nog fått en någorlunda inblick i min syn på vintern, och hur jag avskyr den förbenade årstiden. Det  har delvis grundat sig på min arbetssituation. Jag jobbar ju utomhus. Åtminstone så gör jag det ett tag till.
På måndag får MangeUdon nya arbetssysslor. Det kommer innebära lite mer flexibilitet i min arbetstillvaro. Jag kommer inte nödgas stå ute i ur och skur åtta timmar per dag. Min ena fot kommer jag ha kvar ute i det fria, den andra foten kommer besudla proper inomhusmiljö.

Jag är mycket hoppfull inför min kommande nya yrkesroll, och ser verkligen fram emot lite ”intellektuella” utmaningar. Fortfarande så kommer jag vara kvar i byggbranschen, men med helt andra sysslor. Tanken är att jag på sikt ska lära mig mätningen ”ädla konst”.

Nog om det tills vidare. Jag vågar inte uttala mig för mycket innan jag vet att allt kommer fungera som det är tänkt.

Hur som helst så har den nya riktningen i livet inneburit att jag och frugan nödgats ta ett beslut. Sverige eller Thailand? Vi har valt den gyllene medelvägen: Sverige OCH Thailand. Med andra ord kommer  tillvaron te sig ungefär som den gjort under ett antal år. Jag kommer fortsätta agera ”klimatflykting” och åka till Thailand/Udonthani på semesterbasis under vintrarna.

En permanent landsflykt känns inte längre lika kittlande. Inte så länge jag trivs med livet i Sverige, och just nu känner både jag och min käresta att vi gör det, och att vi bör hålla oss här ett tag till. Vilket även har  positiva bieffekter: Mer pengar kan läggas undan för framtiden, och ur ett sakligt (och mycket långsiktigt) perspektiv kommer vi båda ”drabbas” av en trivsammare pension den dagen det är dags att dra sig tillbaka.

Herre jäklar vilken helomvändning! Ni käre läsare har förmodligen tappat hoppet om mig fullständigt vid det här laget!

-Hur fan ska han ha det, han den där förbaskade kvasibloggaren MangeUdon? Kan han inte vara konsekvent och bara dra den förbaskade lymmeln? För nog tusan skulle bloggen vara bra mycket intressantare ifall den avhandlade Thailand, istället för en medioker Svenssontillvaro i Svedala!

Jag lovar på heder och samvete (det lilla jag innehar): Den dagen jag snubblar på en sysselsättning i Thailand som ger mig ungefär samma inkomster som i Sverige, och som inte innebär alltför stor risk kontra satsat kapital, ja då drar jag för gott! Tills vidare avvaktar jag. Observera tills vidare, för det kan svänga fort i min värld

Bloggen kommer leva kvar i sin nuvarande form. Det vill säga: Jag kommer fortsätta fokusera på Udonthani, samt slänga in ett och annat inlägg som berör min tillvaro, tankegångar, planer och fantasier.
Förövrig plitar jag fortfarande ner en del kåserier och artiklar, samt skissar fortfarande så smått på en halvgalen bokidé. Förmodligen kommer jag så småningom ”kasta” upp en del av materialet här på bloggen för allmän beskådan.

På återseende  /

MangeUdon ät hotmail.com

Nu tar MangeUdon sommarledigt från bloggen för ett tag. Kanske blir det ett och annat okynnesinlägg med lite somriga inslag, men jag kommer vila mig (er) från inlägg som avhandlar drömska flyktplaner till mitt andra hemland.

Mitt förra inlägg osade av cynism och hopplöshet. Det skrevs i ett ögonblick då jag var mentalt skadeskjuten samt allmänt vingklippt. Refuseringar, stölder och tyska vuvuzelaspelare hade knäckt mig!

Nu är mina själsliga rivsår läkta. Fortfarande så ömmar och kliar de lite lätt, men är ändå fullt hanterbara. Med andra ord är jag åter på banan. Eller åter på gräset.

Nu ska jag så gott det går (mellan arbetspassen) njuta av den vackra sommaren: Tugga grillade grisar, sniffa på väldoftande natur, plocka tonvis med blåbär, stoppa i mig ohälsosamma volymer jordgubbar, sluka sliskiga pocketböcker i skugga och förtära flytande humle i sagolik mängd!

Som sagt: Förmodligen kommer ett och annat litet sommarinlägg publiceras, men jag kommer i största allmänhet hålla mig passiv under ett tag framöver.

Ha en riktigt trevlig sommar på er allesammans!

Skit, skit, skit, och åter skit! Jo, jag kan lika gärna svära. Framhäva mina akademiska brister samt avsaknad av hyfs. Hur väl jag än formulerar mig så kan jag ändå inte dölja mina obefintliga meriter. Det som gör mig så förbannat frustrerad är att de som bedömer mina ansökningar förmodligen inte innehar ett högre intellekt än mig själv. Det trots att jag anses som akademiskt efterbliven att döma av mina papper.

Jaha, vad göra? Komvux? Sätta sig bakom skolbänken och börja om på ruta ett. Bränna ett par år för att vinna behörighet. Sedan på nytt söka en utbildning som kanske på sikt kan vara spännande.
Hmmm, knappast. Det kostar nog mer än det smakar!
Jag ger istället upp mina ambitioner, trots att det är emot mina principer. Det är enklare att förlika sig med verkligheten: Jag har arbetat i byggbranchen sen jag var 18 år, och det är bara där jag är attraktiv. Ja, tills kroppen säger ifrån förstås, sedan vete tusan.

Nä, nu ska jag slicka mina sår och tänka om. Jag måste finna en väg ut ur det förbannade ekorrhjul jag nu springer runt i.

Låter jag bitter? Kanske inte så konstigt.

Jag är för tillfället färgad av elakartad cynism. Jag skriver sittandes i en loppbiten husvagn och har nyss mottagit besked om att jag saknar behörighet för mina önskade distansstudier. Intill min vagn  sitter ett gäng tyska betongarbetare och super, kollar på fotboll och blåser i sina satans vuvuzelor. Vilket innebär att det förmodligen inte blir någon sömn för MangeUdon inatt.
Jag är sliten efter att ha jobbat varje dag i tre veckor, och som grädde på moset blev
frugans fina Eu-moped nyligen stulen!

Skit, skit, skit och åter skit!

Glad midsommar föresten!

Ps: Biljetter som tar mig bort från bitterheten köper jag här

Jag skriver ju oftast (av naturliga skäl) om Udonthani då jag berör Thailand här på bloggen. Nummer två på listan av mina personliga  favoritplatser i Thailand är Bangkok. Men så har det inte alltid varit. Huvudstaden har jag lärt mig att tycka om.

Det är ungefär som att lära sig dricka rökig whiskey: Först smakar det fan. Man spottar å fräser och undrar hur i helskotta man kunde vara så dum att man pungade ut med 600 kronor för 70 vedervärdiga centilitrar! Efter ett tag av trägen och småsmuttande så avtar så smått den distinkta rökigheten, och tändvätskan börjar kännas hanterbar, men inte mer än så! Efter återkommande konsumtion av de rökiga dropparna lär man sig så småningom att älska dem, men det tar tid. Då är de 600 spännen småpengar kontra tillfredsställelsen  den ädla drycken bjuder på!

Här följer lite kåserier som jag baserat på mina första intryck av Bangkok. Jag dammade nyligen av en gammal dagbok och minnen väcktes till liv:

Jag är en bibliofil, och slukar därför det mesta i pappersväg. Oftast ger jag mig i kast med lättsmält smörja så som okomplicerad skönlitteratur, förljugna dagstidningar eller då jag är på resande fot, flygplanets taxfreelista.
Det händer dock att jag emellanåt brottas med mer “sofistikerade” verk. Helst då om ämnen som intresserar mig. Gärna reseskildringar, och gärna omoderna antikviteter från svunna tider. Jag hyser en stor respekt för de våghalsiga föregångarna till dagens ovårdade backpackers och stilmedvetna flashpackers. De som reste ut i världen med mycket få, eller inga som helst kunskaper om vad som väntade dem bortom horisonten.

Ibland fastnar en del av de formuleringar som författarna satt på pränt i sina alster. Bland annat en fras som Charles Darwin plitade ner för drygt två hundra år sedan. Närmare bestämt under sin berömda världsomsegling med båten Beetle. Av någon anledning  har den etsat sig fast i mitt annars så sköra minne.
När han ”upptäckte” Sydamerika lär han ha utbrustit:

”Jag mötte inte en kultur, jag skönjde frånvaron av en”.

Ordet etnocentrisk betyder: Att döma andra kulturer utifrån sin egen. En bild föreställande Charles Darwin borde därför dyka upp  intill ordets förklaring på wikipedia!

Dåtidens arrogante Indiana Jones var sannerligen inte nådig i sina fördömanden av den lokalbefolkningen han mötte under sina strapatser.
Han yttrade ju även en annan plump aforism under samma resa, något som han förmodligen hade fått revidera kraftigt ifall han suttit inne med dagens visshet. Så här löd den:

”Jag hade aldrig kunnat föreställa mig att skillnaden mellan den civiliserade och vilda människan skulle vara så stor. Den är större än mellan ett vilt och tamt djur”.

Med den ”civiliserade människan” åsyftade han förmodligen sina anglosaxiska systrar och bröder. Jag önskar jag hade kunnat guida runt herr Charles på en barrunda i Bangkok, Pattaya eller Phuket.  Helst då under en kväll då ett brittiskt fotbollslag visas på storbildsteve. Jag är övertygad om att den etnocentriske ”gentlemannen” skulle hysa de lättklädda flickorna på bardisken som mindre vilda än männen på barstolarna.

Nog om Darwin och hans dammiga, kvasikulturella teorier. Varför jag inledde med honom var av den enkla anledningen att jag faktiskt själv har haft mina tankegångar vinklade åt samma håll, om än inte fullt så främlingsfientliga. Jag som tidigare tyckt mig vara en fördomsfri filantrop med ett öppensinnigt lynne för det obekanta. Under mitt första besök i Bangkok fick jag anledning till tvivel, och nödgades ta en tuff boxningsmatch med min sanna natur. Jag var bestört, förundrad och framförallt besviken. Av den exotiska bild jag målat upp för  mitt inre fanns ingen likhet med vad jag mötte.

– Vad i helskotta är det här för dynghål? Vem återkommer hit frivilligt? Ja, det var sådana tankar som dök upp då jag stirrade ut över ett grådassigt Bangkok, genom ett repigt och lika dassigt bussfönster.

”Den stora mangon”, ”Änglarnas stad”, ”Orientens pärla”. Inget av dessa smeknamn som staden förärats i såväl turistbroschyrer samt i folkmun tedde sig passande för den mulna gegga som mina näthinnor  tvingades bearbeta. Mer passande hade varit ”Asiens svar på Leningrad”, eller varför inte “Den övermogna avacadon” (de brukar ju se så där inbjudande grådassiga ut).

Det var mitt första besök i staden. Tidigare hade jag bara nyttjat Bangkok som transfer. Jag kom från ett frodigt Udonthani och mottogs av skitig betong.
Klockan var fem på morgonen. Det var regnperiod, och jag mötte Thailands huvudstad en gryning då både jag och den stora mangon tycktes ha vaknat på fel sida.  Min mage var i obestånd. Det var därför svårt att skönja något vackert bland alla de nya intryck jag matades med, samtidigt som allt jag kunde fokusera på var att inte släppa en blöt fjärt.

Till skillnad från Darwin äger jag ännu möjlighet till revidering av min förhastade slutsats. Något jag tänker ta tillvara på.
Det var inte staden som visade upp sitt fula plyte för mig. Det var helt enkelt jag som inte såg den. Det var jag som ännu inte upplevt den, och det var  sedermera jag som skulle komma att förälska mig i den.
Men det skulle dröja ytterligare några besök innan jag riktigt kunde förlika mig med atmosfären som Bangkok erbjuder. Pulsen, trängseln, kommersen. Allt är det för mycket av. Åtminstone till en början. Men med tiden har det kommit att bli  något jag saknar. Just pulsen, trängseln och kommersen.

Over an out/

MangeUdon@hotmail.com

Ps: Vanvettigt billiga flygbiljetter till Bangkok finner du här!

solnedgång över Mekongfloden en novemberkväll

-När har du semester då?

Jo, den frågan är ju het så här i tider av ”den blomstertid nu kommer”.
Den har nog till och med ersatt den annars så slitna frasen: Vilket jäkla väder det är idag. Eller thailändarnas dito favoritfras: Har du ätit ännu?

- Jag ska jobba i sommar.
- Va, hela sommaren? Brukar bli kontringen.
- Jupp, hela jäkla sommaren. Men till vintern tar jag semester.
- Åh fan, men är du inte ledig alls i sommar?
- Nej.
- Va? Hur kul är det? Klart du måste va ledig.
- Jo, men jag ska ju vara ledig. I vinter.
- Jo,jo, men det är ju vinter då.

Ungefär där brukar jag lessna, men ändå artigt förklara mig.

Vecka 28,29,30,31,32. Finns det några härligare veckor på året att arbeta? Nä, det är underbart:
Lugn morgontrafik, härlig lunk på jobbet, till synes glada människor i butikerna, en doft av grillad gris från var och varannan uteplats/balkong, oftast skapligt väder (jo, jag jobbar ju utomhus).

Jag är ärligt talat innerligt glad över att inte tvingas ta ”traditionell” semester. Tack gode gud för att byggbranchen är så pass het som den är. Det finns alltid jobb hela sommaren för den som vill arbeta, och det vill jag!
Jag skulle inte trivas med att behöva förlita mig på vädergudarna fyra veckor per år. Närmare bestämt vecka 28,29,30,31.
I Thailand vet jag ju vad klimatet har att erbjuda då jag åker ner. Jo, vackert väder, varje dag!

Med den vetskapen borde det ju inte vara särledes svårt att motivera sina vintersemestrar. Ändå tycks det obegripligt för en del, att jag jobbar hela sommaren.

Jag och kärestan brukar förvisso hänge oss åt kortare resor under somrarna. Ibland tar jag till och med ledigt en måndag för att på så vis få en långhelg. Då kan det hända att vi styr kosan ut på en weekendresa till någon Europeisk storstad.
I år blir det dessvärre svårt för oss att  någon ”spontanresa”. Frun är schemalagd på jobbet varenda helg hela sommaren. Några längre resor lär det därför inte bli i sommar. Kanske några kortisar i Svedala, och en kryssning till Tallin. Men, thats it!

Nu har jag blicken riktad i en grushög, och stundtals i horisonten. Mitt arbete på arlanda bjuder till dagdrömmeri av stora mått. Jag ser Thai air landa och lyfta vareviga dag. Något som hjälper mig att bita ihop och drömma!

Jag och min fru är båda två inställda på en sommar i arbetets tecken. Belöningen kommer till hösten, förhoppningsvis rikligt.

- När har du semester?
- Hmmm, få se nu. Vecka 44 till vecka 16 hade jag tänkt mig. Själv då?

/

MangeUdon@hotmail.com

Vansinnigt billiga flygbiljetter till Sydostasien finner du här!
]]> http://mangeudon.se/2010/06/den-blomstertid-nu-kommer/feed/ 4 http://mangeudon.se/2010/06/tankar-for-dagen/ http://mangeudon.se/2010/06/tankar-for-dagen/#comments Thu, 10 Jun 2010 17:16:59 +0000 MangeUdon http://mangeudon.se/?p=2516

En av många anledningar till att jag är fäst vid min fru är hennes naturliga lättsamhet. Hon håller låg profil, men är för den delen gärna social. Hon för aldrig vidare rykten, och skapar dem inte heller. Det borde ju (i min värld) klassas som ett socialt framgångsrecept.
Något som förvånat mig under den tid vi levt ihop i Sverige är hur thailändare tenderar att konkurrera inbördes, och hur de tycks rangordna varandra i en (för mig) ologisk struktur.

Tack gode gud (eller Buddha) eller vem tusan man nu ska tacka för att min egen käresta in i det längsta undviker onödiga konflikter, genom att inte ställa sig på den enes, än den andres sida då det hettar till i thaiosfären. Jag är även tacksam för hennes ointresse i andra människors fram eller motgångar, och hur hon hellre hjälper än stjälper då det behövs. Det torde ju även det vara ett socialt framgångsrecept. Men är det verkligen det?
- Nej. Absolut inte! Det man tydligen bör göra är att i sann oppurunistisk anda slå sig i lag med den som för tillfället har högst rang i gruppen. Lisma och nicka instämmande åt allt skitsnack som bjuds.-  En tugga somtam, en tugga skit. Då leder man framgångsligan, ja, åtminstone tillfälligt.
Jag vägrar att tro att man i det långa loppet kommer särskilt långt här i livet genom att trampa sig fram på det viset. För övrigt så är det ju även ”hängivna” buddister jag talar om, vilket än mer ökar diskrepansen.
Jag är så förbannat less på dessa onödiga skitkonflikter som blommar upp bland de thailändska damerna kring vår bygd. De grundar sig förmodligen alla på avundsjuka, okunskap och nonsens. Vem har vad, vem tjänar si, vem tjänar så, osv, osv.
Jag har frågat min fru om det är likadant i Thailand. Beter sig så kallade vänner likadant mot varandra där, som de gör här i Sverige? Nej, inte bland hennes tidigare umgängeskrets i alla fall, men nog förekommer det
Vad är det då som gör att en grupp människor som är i minoritet inte med näbbar och klor försöker hålla ihop, istället för att klösa ögonen ur varandra (metafor)? Är det inte märkligt, mycket märkligt?!
Jag ser fram emot att framöver bygga en egen kompletterande vänskapskrets innehållandes både faranger och thai i Thailand, samt hoppas och önskar min fru det samma. Visst, jag är subjektiv. Klart jag håller min käresta om ryggen. Men, och det är med betoning på men…Jag gör det grundat på empiri, inte på grund av naiv blåögdhet. Vårt förhållande hade inte varit långvarigt ifall hon sällat sig i ledet bland dyngspridare, det kan jag gå i god för.

Over and out/ MangeUdon@hotmail.com

MangeUdon.se ser lite lattjo ut för närvarande. Det glappar lite mellan annonserna.

Idag fick jag ett mail från google. Företaget gjorde slut med mig. Tydligen har det  klickats på annonser från samma ip-adresser ett flertal gånger mer än vad som enligt dem anses normalt. Det räckte för att inaktivera mitt konto, och beslagta den innestående pengen på drygt 800 pix. Trist, men det är inget jag kan göra åt det. – Jo, överklaga beslutet, men det är nog meningslöst, de har säkert sitt på det torra. Jag kan ju inte heller svära mig fri från att jag inte haft en supporter i Thailand som säkerligen klickat runt lite extra vid varje besök på min sida.

Skit samma, jag får fria till någon annan annonsör än google. Tradedoubler har jag ju även  kvar annonser från, men de betalar endast vid ”avslut”, inte per klick.

Nu bryr jag mig inte mer om det. Min kära hustru är äntligen hemma efter en lång tids bortavaro. Jag har därför annat att fundera på (och ägna mig åt) än sökmotormagnaten googles beslut och dess konsekvenser.

/

MangeUdon@hotmail.com

Nu har jag bara en vecka kvar av ungkarlsleverne, sedan kommer min käre hustru hem! Det blir alltså till att stålsätta sig för en budgetförändring, men det ska bli skönt att leva tvåsamt igen och åter få dinera smakliga måltider i sällskap.

Min ensamhet har vart lukrativ, jag kan sannerligen konsten att leva på ”skit och ingenting”. Nu ser jag ändå fram emot att höga upp lite mindre sekiner, men unna mig lite mer av livets goda. Snikenhet i all ära, det är inga problem för mig så länge jag har en målsättning (vilket jag sannerligen har), men det är härligt att leva också! Speciellt nu som sommaren stundar, och jag har någon att dela tillvarons guldkant med!

Jag har undan för undan fått både rapporter och bilder från Udonthani och vårt hus. Vi har låtit bygga ett litet vattentorn under fruns översikt. Tidigare så använde vi oss av en borrad brunn som vi pumpade upp vatten ifrån. Problemet med det var att vattnet var så förbaskat salt. Nackdelen med det kommunala vattnet i sin tur var att vattentrycket var opålitligt. Det har vi nu löst genom att bunkra vatten i en tank som är upphöjd. Då har vi hela tiden tillgång till rent vatten, oavsett dagsformens tryck i den kommunala ledningen. Jag tror även våra växter i trädgården uppskattar vattenbytet, det salta var inget vidare att släcka klorofyllens törst med.

Nästa projekt på husfronten är att ”taka in” hela uteplatsen på baksidan, samt att klinkerbelägga den befintliga betongen. Vi har både grämt oss över att vi inte gjorde så från början, det hade blivit både enklare och billigare. Men,men…för att vara det första huset vi låtit resa i Thailand så är jag ändå förhållandevis nöjd med det mesta.

/

mangeudon@hotmail.com

Ps: Letar du billiga flygresor till Sydostasien? Vansinnigt billiga flygbiljetter finns här!

Jag skrev ju i ett tidigare inlägg om att jag köpt domännamnet: visitlaos.se , och att jag på sikt kommer lägga upp en websida där. Jag samlar i nuläget på mig faktamaterial som kan passa för den. Till vintern ska jag ta mig över gränsen till grannlandet och fotografera lite för att färdigställa sidan.

Laos är ett fascinerande land, rikt på både kultur och historia. På gott och ont!  Kulturen är delvis präglad av den” moderna” historien, som är allt annat än gemytlig. Vietnamnkriget, samt Laos övergång från monarki till kommunism överskuggar ibland den kultur som landet annars gärna framhäver.

En person (familj) som verkligen fått uppleva landets ”baksida” är Kay Danes. Hon har skrivit en bok om hennes liv i ett Laotiskt fängelse år 2000.

I  videoklippet här under beskriver hon de rådande förhållanden där. Samtidigt som en Engelsk kvinna vid namn Samantha Orabatto sitter fängslad  på samma ställe för smuggling av heroin.

Samantha är nu frisläppt. Hennes fall har jag personligen svårt att sympatisera med, då hon aktivt valt att försöka smuggla droger. Förmodligen lär även hon (se författare) så småningom ”spotta ur sig” en bok om sin historia. Jag ska inte vara allt för dömande innan jag sakligt och kritiskt läst på om hennes fall.

Kay Danes historia är hur som helst annorlunda. Hon fängslades av helt andra orsaker. Delvis på grund av ett genomkorrumperat system, och ett medeltida rättsväsende.

Hennes bok ” Nightmare in Laos” är en rekommendation.

Kay was forced to endure 10 months of outrageous injustice and corruption while she and her husband fought for their freedom from behind the filth and squalor of one of Laos’ secret gulags.

Battling against a corrupt regime, she came to realize that there were many worse off people held captive in Laos – people without a voice, or any hope of freedom.

Kay had to draw from the strength and spirit of those around her in order to survive this hidden hell, while the world media and Australian government tried desperately to have her and Kerry freed before it was too late and all hope was lost.

For Kay, the sorrow and pain she saw people suffer at the hands of the regime in Laos, where human rights are non-existent, will stay with her forever, and she vowed to tell the world what she has seen. This is her remarkable story.

Beställ ”Nightmare in Laos” här.

Fler böcker med anknytning till i första hand Thailand finns i MangeUdons bokhylla

Ps: Letar du billiga flygresor till Sydostasien? Vansinnigt billiga flygbiljetter finns här!

mangeudon@hotmail.com

Nu har eländet i Bangkok spridit sig till Udonthani. En del rödskjortor var inte nöjda med att vissa av deras ledare ville avbryta protesterna, så de startade helt sonika sina egna aktioner. Både i Bangkok, men även i andra delar av landet. De använder sig av Afa-modellen, som är ett ”politiskt” utspel som svenska snorvalpar tar till då de vill framföra sina ideologier. Det går ut på att elda och förstöra!

Det är fullständigt vansinne det som nu sker i Thailand! Stadshuset i Udonthani sattes i brand idag. En gammal anrik och mycket vacker byggnad. Till vilken nytta? Vad kommer förstörelsen att tjäna till? – Ingenting! Absolut ingenting, annat än att skapa en klyfta fylld av hat och misstänksamhet mellan människorna i Thailand.

Militären har i nuläget skingrat demonstranterna i Udon, men det är väl bara en tidsfråga innan något nytt objekt sätts i lågor. Snart kommer väl hordvis med frustrerade  rödskjortor strömmandes från Bangkok, då är jag rädd för att det på allvar är Udonthanis tur att vandaliseras!

Jag är orolig, mycket orolig. Jag har ju min fru i staden för tillfället. Rykten florerar om att flygplatsen kommer hållas stängd, jag ska verifiera det. Jag önskar inte att min fru ska sätta sig på tåget till Bangkok då hon ska flyga hem till Sverige om knappa två veckor.  Jag hoppas verkligen att krisen dämpat sig tills dess.

Nu ska jag uppdatera mig om läget i både Bangkok och Udon. Förövrigt något som oppurtunisten Urban Ahlin borde göra innan han brer ut sig med granna ord i ekots nyhetssändningar. Den socialdemokratiske ledamoten är ju helt bakom flötet. Han passade i dagens ekosändning på att höja sin egen PK-status (politiskt korrekta). Så här uttalade han sig:

Sverige borde överväga att stoppa vapenexporten till Thailand p.g.a. den allvarliga situationen, och risken för dess konsekvenser.

Urban,Urban,Urban… kanske borde även ett oljeimportstopp införas. Det flyger ju molotov coctails till höger och vänster runt om i landet, jag är rätt säker på att det inte är militären som kastar dem!

Uppdatering 20/5: Flygplatsen är åter öppen för alla avgångar!

Vansinnigt billiga flygbiljetter till Sydostasien finner du här!

mangeudon@hotmail.com