Äntligen börjar jag så sakteligen vinna kampen mot liemannen. Mitt infekterade ben börjar minska i storlek och jag är nu förskonad från feberheta deliriumdrömmar.
Lik förbannat måste jag nog försöka få tag på en doktor som kan syna av benet innan jag törs återgå till arbetet. Det gör fortfarande ont att gå och såret ser aningens otrevligt ut. Dess bättre har den värsta svullnaden gett med sig.
Istället för att bara hänge mig åt klagosånger tänker jag lägga upp en liten tänkvärd men roande historia. Jag finner den passande så här i finanskrisens spår, kanske den kan ge oss en påminnelse om varför det gick åt helskotta förra hösten, och varför våra kronor knappt är värda materialet de tillverkas av längre.
Jag fann historian på ett aktieforum jag brukar frekventera. Den var ursprungligen skriven på Engelska och utspelade sig egentligen i Ryssland. Jag tog mig fiheten till att översätta den tänkvärda prosan, miljöförflytta den samt tillföra lite språklig krydda, nu kör vi:
På ett hotell i staden anländer en nyanländ svensk. Till synes välbärgad och självsäker. Han är en man som vet hur han ska utnyttja situationen, d.v.s. De dåliga tider som råder i Pattaya. Han tänker sig inte nöjas med ett sjabbigt loppbo, utan vill syna hotellet som ska husera hans lekamen.
Men bestämd uppsyn slänger han respektlöst upp en 1000bahts-sedel på receptionsdisken.
Den kvinnliga hotellägaren i receptionen sväljer sin stolthet och nickar medgivande. Den välstrukna tusenlappen skulle sannerligen lösa hennes akuta problem med torghandlaren som hon är skyldig pengar.
Så fort den svenske mannen begett sig upp för trapporna för att syna rummen rycker hon åt sig slanten på disken. Hon springer ner till marknaden så fort hon kan, får syn på torghandlaren och räcker honom slanten.
Torghandlaren blir överlycklig. Tusen baht, det är ju precis vad han är skyldig fiskhandlaren. Han springer till honom för allt vad benen bär och räcker över pengen.
Fiskhandlaren skiner upp. Tusen baht, det är ju samma belopp som hans hyresvärd tjatat om hela månaden. Med sedeln i handen rusar han hem till honom.
Hyresvärden stryker lättat en strimma svett från pannan. Tusen baht, det är ju vad han är skyldig glädjeflickan i baren han brukar besöka. Hon måste genast få betalt så hon inte gör allvar av sina hot om att ringa hans fru. Så fort bara benen bär löper han mot baren.
Glädjeflickan ler. Tusen baht, det är den summan hon är skyldig hotellet dit hon brukar ta sina kunder. Så skyndsamt som bara klackarna bär tar hon sig dit. Hon lägger sedeln på receptionsdisken, tackar den kvinnliga hotellägaren för krediten och ger sig sedan av.
Den svenske mannen kommer ner från trapporna efter att ha inspekterat rummen. Han går fram till disken och tar tillbaka sedeln.
Snacka om ekonomisk rundgång!
Glöm inte att tvätta såret med flytande Jod en gång om dagen så slipper du inflamation i såret.
Det är knappt man tror det, men en flaska Jod kan du faktiskt få köpa helt utan recept på Apoteket.
Siam, menar du att man kan köpa Jod på apoteket. Jag trodde de bara hade plåster och bindor där! Fantastiskt!
Jag har träffat slaktaren igen och tjatade mig till att de skulle ta lite bakterieprover, så nu kanske de träffar rätt med pencilinet. Fast det tar ju förstås en vecka till att utröna det, så jag är sjukskriven med benet i högläge tillsvidare. Suck, inget vidare roande!
Hare bra/
Mange
påminner lite om när jag ramlade med mopeden i Thailand. Det dröjde 3 veckor innan det blev en sårskorpa. Nu vet man hur det känns att vara ha blödarsjukan. Ett par bred spektra (super piller) brukar göra susen det ska tydligen vara bra mot gonorré och allt. Tyvärr så är det ju bannlyst här i Sverige, däremot kan man skaffa det lite varstans i Thailand. Hör med någon polare ifall dom har haft gonorré eller dylikt då har dom med all säkerhet dessa super piller. hehehe nä jag skoja bara ligg på hos doktorn och ifall han inte ordinerar ut penicillin så skulle jag dra till akuten. Där vill dom bara bli av med en skriver ut vad som helst bara för att slippa ha än i vänterummen.
Tjena Robin.
Pencilin tuggar jag redan, men läkaren är inte säker på om det är rätt sort
, fast en viss förbättring har den medfört.
Jo, i Thailand finns det piller mot det mesta, men jag anser nog att man är lite väl lättvindig med att skriva ut dem. Men när man är sjuk på riktigt så är det förstås kanon.
Hare bra/
Mange