Nykter och redig som en asketisk själavårdare. Jupp, där har ni mig: MangeUdon!
Hur står det till i stugorna? Sitter ni och stirrar ut på ett regntungt landskap, och önskar att ni hade skippat den där sista nubben? 
[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=KY02ybzH6R4]
Midsommardagen: Dagen efter dagen före.
Det är ju den dagen på året då väckelsen skall bistås av en drakonisk baksmälla av sällan skådat slag. Huvudet skall kännas flera storlekar för litet för den ömmade hjärnan. Morgonljuset ska svida för ögonen likt sprit i ett infekterat sår. Kroppen skall vara dränerad på all potentiell energi. Ångesten skall kväva varje uns av försök till positiva tankegångar. Minnet skall vara lika bortblåst som hos en 90-årig demenspatient.
Det är midsommardagen i sann Svensk manér. Man ska inte behöva vakna klockan 06:30 med livslust och positivt sinneslag. Jo, det var så jag vaknade i morse. På midsommardagen!
Det enda som liknar midsommardagen är väl vädret. Regnet strilar som sig bör, men någon baksmälla, det lider jag inte av.
Har jag gått och blitt religiös? Vad är det frågan om?
Nädå, så illa är det inte. Dock så petade jag i mig min sista antibiotika igår. Om alkohol + antibiotika verkligen är en så fruktansvärt dålig kombination vet jag inte? Kanske är det bara en myt? Jag vete tusan, men jag vågar inte chansa! Hellre avstår jag, än riskerar ett återfall av smärtor och feber. Därför är jag idag för första gången på många år riktigt, riktigt fräsch med tanke på dagens datum.
På måndag ska jag försöka mig på att arbeta igen. Egentligen är jag sjukskriven en vecka till, men jag börjar känna mig riktigt skaplig i benet, så jag tror bestämt jag ska friskförklara mig själv.
Doktorn som sjukskrev mig har jag inte mycket förtroende för. För min del kan han lika gärna återgå till att köra taxi. Ja, brukar det inte sägas så: Att Sverige har världens högst utbildade taxichaufförer.
Nämen, vad nu då? Jäklar så cynisk MangeUdon ter sig, han som nyss var så lyckligt baksmällebefriad och lyrisk. Va falls?
Jo, min doktor skulle nämligen ringa mig i veckan för att förlänga min medicinering, alternativt skriva ut en effektivare antibiotika. Det är meningen att en patient som går på antibiotika aldrig skall behöva bli utan sina piller under helgen. Doktorn visste att min kur skulle ta slut på fredag. Han bedyrade mig redan i måndags att han skulle ringa mig innan helgen för att förlänga receptet.
Inte fan ringde han! Kanske fick han inte tag på en tolk, vilket betydligt hade underlättat vår konversation , då jag inte behärskar iraksiska något vidare. Nu har jag därför slut på medicin och kan bara hålla tummarna för att infektionen är utplånad och inte börjar föröka sig igen.
Okej, färdigklagat för den här gången. Jag lägger upp ett videoklipp på min käre Dogge ”Mohäm” för att avrunda inläget i en gulligare ton. Jag saknar den lille besten, men hon är nu i svärmors trygga vård:
[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=RVANSBNIMgo]
