Maj

Lättja och slit i tropikerna

Vi funderade ett tag på att ta oss söderut i Thailand. Både Phuket, Koh-samui och Koh-chang var presumtiva resmål för oss. Det blev ingetdera av dem. Vädret har varit betydligt ostadigare i söder än på de nordöstra breddgraderna, så vi bestämde oss för att stanna i Udon.

Lite dagsutflykter har vi dock släpat oss iväg på. För några dagar sedan begav jag mig glad i hågen iväg mot Nong sai fishingpark, med det mentalt siktet inställt på en jädrans massa fisk. Läs om Nong sai fishingpark här. Vilken besvikelse! Aha tänker ni nu…Dyngfiskarn MangeUdon lyckades inte ens dra upp en firre i en planterad damm, vilken sopa. Nä, jag lyckades inte dra upp någon firre, jag försökte inte heller. Fiskeparken var ett enda tragiskt gyttjehål! Fotona på deras hemsida måste vara photoshopade av ett proffs. Den såg i verkligheten rent ut sagt förjävlig ut. För det första är inte anläggningen färdigbyggd trots att den kallas ”open for fishing”. Utöver den lilla pikanta detaljen såg sörjan till vatten allt annat än inbjudande ut. Att äta skit från den soppan skulle kunna betyda en säker död för mig med farangmage. Jag stod över hela äventyret!

Jag var förbannat sugen på firre så jag gav inte upp mina fiskedrömmar. Vi stack hela familjen till en ny damm som ligger ett par kilometer ifrån mitt hus. Ett ställe som jag vet är etablerat, men som jag aldrig tidigare detaljstuderat. Jodå, där fick jag mig min firre, tyvärr utan att dra upp den själv ur spat, dammen var nämligen stängd för hobbyfiskare (ändå skymtade jag några skygga tjyvfiskare). Det gjorde inte så mycket att det inte var jag som drog upp sjöodjuret, maten var otroligt god och miljön var riktigt trevlig att kalasa i. En klar rekommendation dit jag gärna bjuder med kräsmagade kamrater från den fjällhöga norden.

Igår blev det en liten sväng till Nong khai som ligger några mil norr om Udonthani och gränsar till Laos, med endast Mekongfloden som skiljer länderna åt. Där besökte vi den ökända marknaden: Tha sadeth. Det som inte finns där finns förmodligen inte. Det är en labyrint av fullpackade stånd med krimskrams som får en normalstor Svensk marknad att framstå som en korvkiosk med varor i jämförelse. Temperaturen måste vara farligt nära 40 grader inne bland gångarna av bra-att-ha-grejor, det är därför en renodlad pärs att stöna sig igenom åbäket vill jag lova! Åtminstone för mig som drabbas av svår migrän då jag är nödgad att storhandla på Coop en lönehelg. Men lite uppoffiringar får man bjuda på för husfridens skull, samt så finns det ju som sagt en del bra-att-ha-grejor att finna!

Jag investerade i ett par ramar till några bröllopsbilder som min käre fader tog på mig och frugan innan vi vek av till Thailand. Nu är stugan i Udonthani prydd med vackra kreationer föreställande mig och min fru. Tack far för de fina bilderna! De finns här på min käre faders hemsida, för den som vill hänge sig åt detaljstudier av brölloppande par.

Förutom ramar köpte jag mig en ny spade. Den tredje spaden jag införskaffat och ärligen slitit ut i Thailand (hoppas min chef läser det här inlägget), jo jag har SLITIT ut de förbannade tingestarna. Hmmm, okej… kvaliteten på det de kallar spadar här i Thailand är inte direkt förstklassig, inte ens tiondeklassig om jag ska hålla mig till sanningen. Det är rent ut sagt skräp. Lik förbannat har jag SLITIT ut dem!

Kvällen hängav jag sedan åt hederligt kroppsarbete ackompanjerat av ett par imkalla BC. Nu är vårt buskage fulländat. Det tog mig tre kvällar att färdigställa eländet. Värmen suger musten ur mig och verktygen strejkar, det är tufft att vara förvärvsarbetare i tropikerna!