Nu börjar skapelsen ta form
Jo, jag håller på och knåpar på en hotellbokning sida.
För närvarande är den enbart på engelska, men jag har planer på att ”försvenska” den så småningom.
- Jaha, vad i helskotta ska det va bra för, tänker du kanske nu? Alltså att spilla massa ”dyrbar” fritid på en sketen hotellboknings sida? Sådana finns det ju drösvis av på nätet!!!
Jo, så sant, så sant. Det finns en hel del med sidor man kan använda sig av för att boka hotell på nätet.
Det jag på sikt kommer fokusera på är inte hotell, jag har en vision om att göra sidan till en central knytpunkt för ägare av guesthouses / mindre hotell. Där kommer de erbjudas möjlighet att få presentera sitt specifika guesthouse, och då givetvis länka till sin egen sida ifall en sådan finnes.
I dagsläget går det dock alldeles utmärkt att använda sig av det hotell-boknings-system som jag redan lagt upp. Jag har själv tidigare använt mig av samma databas då jag bokat rum i Thailand, och har därför valt det till min egen sida. Priserna på hotell är generellt sett lägre på den databasen jag använder än många av de ”stora” boknings sidorna. Jag har heller aldrig upplevt något strul med betalningen.
På minussidan får jag väl erkänna att layouten kanske inte är den fräckaste, men å andra sidan, vad spelar det egentligen för roll?
- Jaha, då är det bara att dra på sig ett konstlat säljarsmil på läpparna, kavla upp ärmarna på min koffeinfläckiga finskjorta, stryka lite affärsmannaflott ur pannan, gå ner på knä och skita ner mina pressveckade gabardinpaltor, och med lismande stämma ombe mina läsare att klicka in på www.cheapthairooms.com för att boka sina rum, samt då givetvis frenetiskt klicka runt på den reklam jag så omsorgsfullt bäddat in 
Hans (och mina andra konstruktiva kritiker), kom gärna med konstruktiv kritik angående min högst amatörmässiga formgivning!
/
mangeudon@hotmail.com , eller varför inte: admin@cheapthairooms.com
Livstecken
Åter igen har jag fallit in i ”bloggkoma”. Hemkomsten från Thailand bjöd inte bara på kyla för min arme lekamen, utan jag gavs även en skopa total avsaknad av inspiration. Ja, ”bloggkoma” helt enkelt.
Tänkte bara kasta upp några rader och lämna ett livstecken. Ibland får jag mail från läsare som undrar om jag trillat av pinn, hamnat på dårhus eller gått ner mig i träsket…men riktigt så jäkligt är det inte. Jag lever och har hälsan, däremot är kreativiteten inte riktigt på topp. Jag antar att Thailandsresan mjölkade ur mig de sista dropparna av min lingvistiska nektar. Men det lär fyllas på så småningom.
Vad som även hämmar mig från att spruta ur mig artiklar är ett sidoprojekt jag håller på med: Jag bygger en websida från ”scratch”. På sikt kommer den kanske att generera en spänn eller två. Just nu är jag förtegen om det projektet, men när det börjar ta form på allvar kommer jag här på bloggen lägga upp lite information om vad det är för ett monster jag skapat.
På återseende/
MangeUdon
Omstrukturering…
Jag är i färd med att putsa upp sidan ”Om Udonthani”, som nås via en flik uppe i högra hörnet.
Än så länge har jag lagt upp lite fakta om Udonthani, samt en del bilder och videoklipp. Titta gärna in på sidan och kom för all del med konstruktiv kritik! Vad fattas, vad kan göras bättre?
”Om udonthani” är ännu inte komplett, så ha överseende.
Om någon av er besökare skulle ha egna videoklipp från Udonthani så hör gärna av er så kan jag länka till dem.
Den version av wordpress som jag använder mig av tillåter tyvärr inga avancerade estetiska utsvävningar. Så länge jag inte byter editor kommer alltså dessvärre mina sidor vara av samma torftiga snitt som nu. På sikt kanske jag skaffar mig en egen server och byter till wordpress.org. Då blir möjligheterna bara begränsade av fantasin….samt förstås; mina begränsade tekniska kunskaper
/
Kollektiv baksmälla…
Så var det nyårsdagen idag, men inte ett uns av huvudvärk har jag.
Ändå är det den dagen på året då i stort sett hela Sveriges vuxna population ligger för ankar och våndas i en kollektiv ångestdrypande baksmälla. Jag är dess bättre exkluderad från denna stora skara av druckna självspäkare.
-Vad nu då? MangeUdon, den jäkeln spottar väl inte i glaset?! Det har väl ändå tydligt framgått av den sista tidens inlägg, som utlämnande har beskrivit demoniska dryckesgillen i både bilder och skrift! – Har månne den okammade lymmeln krälat sig iväg till ett passande upptorkningsinstitut, eller har han helt sonika gått och blivit religiös?
Nej, nej! Om jag får återanvända mig av en favorit i repris så säger jag som Magnus Härenstam: FEL, FEL, FEL!
Jag är fortfarande samma ”gamla” vanliga karaktärslöse lymmel. Faktum är att igår tog jag mig en stadig dubbel singelmaltwhiskey. Så inte har jag vare sig mött gud eller givit min själ/lever åt AA. Gårdagens dubbelwhiskey var dock i botande syfte. Jag har dragit på mig en satanisk förkylning. Kanske inte så märkligt. Att komma från ett tropiskt klimat och sedan kliva in i självaste nordpoolen inom loppet av ett halvt dygn sätter sina fysiologiska spår!
Att fira nyår var inte att tänka på. Redan klockan 21:00 låg jag i fosterställning och sov som ett orkeslöst spädbarn. I ”min värld” var klockan då tre på morgonen, det var i alla fall vad min kropp signalerade. Klockan tre på morgonen så ska man fan i mig sova, och det gjorde jag.
I morse steg jag dock upp klockan sex. Då orkade jag inte ligga och skruva på mig längre. Om ett par dagar bör ordningen i kroppen vara återställd. Det tar sin lilla tid att ställa om kroppens klocka, som än så länge går sex timmar före.
Jo, jag är alltså tillbaka i verkligheten, d.v.s. Sverige. Nu har jag helgen på mig att komma i fas, sen bör jag nog åter vara ställd till arbetsgivarens förfogande. Vi får se vad de har för planer för mig. Med det bistra vädret som nu råder utanför mitt skyddande treglasfönster så vete fasiken vad det finns för pyssel för min anläggande natur. Snö brukar kunna betyda låg sysselsättning i min bransch. Vem vet, kanske ligger jag på högkant i soffan med datorn i knäet nästkommande vecka, och förbannar att jag åkte tillbaka så tidigt på året.
Om det nu blir så att jag får för mycket fritid att disponera i hemmet så har jag en del planer med min blogg/hemsida. Jag ska revidera sidan: ”Om Udonthani”. Jag har under mina senaste resor till Udon samlat på mig en hel del bildmaterial från staden. Likaså skriftligt stoff. Min ambition är att göra sidan mer informativ, och därmed intressantare för de som söker upplysning om Udonthani med omnejd.
/
Värmedynor, Singelmaltwhiskey och hostmedecin mottages tacksamt av:
Vikingatåg i Udonthani
Snart är min nomadiserande tillvaro slut för den här gången. Det börjar tyvärr dra sig mot hemfärd. Nu har vi bara några få dagar kvar av lättja och galej, sedan lättar vi ankar och seglar norrut.
Hemlängtan? – Ha,ha,ha…näe, inte nämnvärt! Å andra sidan vete tusan vad som är hem egentligen. Sverige är ju förvisso den geografiska punkt i världen där jag är dömd att tjäna mitt leverbröd, men å andra sidan är huset i Thailand den plats där jag finner fullständig rekreation.
Visst, det är inte helt tokigt att komma hem till vardagen igen. Det ger ju trots allt en viss tillfredställelse att åter arbeta och tjäna lite pengar. Det är inte heller helt fel att med utarbetade och ömmade lemmar få grotta ner sig i hästens sänghalm om kvällarna och känna tillfredställelsen efter ett dagsverke, men njae….Hemlängtan, det är inte något jag lider av. Och det där med att stiga upp klockan fem på morgonen är inte heller något jag trånar efter!
Jag skrev i inledningen att det bara är några få dagar kvar av lättja och galej. Galej, det kan vi nog stryka med tipex ur det stycket. Det har vi haft så det räcker vid det här laget!
Annandagen som de flesta (så även jag förstås) förknippar med Tsunamins skoningslösa härjningar, är även den dagen då ett gäng Thailandsrävar med anknytning till Udonthani möts upp för en årlig sammankomst. Vi hedrade offren genom en tyst minut. Sedan lade vi det hemska minnet av tsunamin bakom oss och ägnade istället dagen åt samkväm med kylda drycker och gott sällskap. Det blev en heldag tillsammans med gänget, min käre fader anslöt även han på kvällen. Det var inte många pubar, beergardens eller barer som gick obemärkta förbi i centrala Udon när vikingaklanen gjorde stan. Jag gör det åter igen lätt för mig och lägger upp en liten bildserie som får tala för sig själv:
/
Festligt värre…
Det är sällan jag är fåordig, snarare tvärtom. Nu tänker jag dock fatta mig skriftligen kort och istället låta bilderna få tala för sig själv. Det får enbart bli några beskrivande ord till varje foto.
Om min fåordighet kommer sig av att jag har ett par hårda festdagar i ryggen, eller för att jag idag har knegat som en slav låter jag vara osagt
Den 23:e december startade i lugnets tecken. Tre stycken munkar besökte vårt hem för den årliga välsignelsen av huset. De anlände som brukligt är okristligt (buddistiskt) tidigt, sedan var det böner innan frukost som låg på schemat:
Heligt Naga-badvatten (som vi passade på att snatta då vi besökte kham chanod) skvättes senare ut i alla husets rum av frugans morfar som var huvudmunken i gänget:
På kvällen då munkarna dragit sig tillbaka anlände ett gäng glada festprissar för att fira min käre faders 60års dag, här visar gubben stolt upp sina välförtjänta gåvor:
Efter att ha konsumerat en stor del av den whiskey farsgubben fått så rök vi ihop i ett gemytligt barslagsmål:
Vi försonades dock rätt så snart över ett par öl tillsamans med vår medlare Svenarne:
Gubbarna drog sig så smånigom tillbaka till min hydda som dagen till ära fick fungera som cigarrtillhåll:
Dagen efter mådde vi ungefär som vi förtjänade….Njae, inte så där vidare förträffligt kanske! Eftersom det var julafton tilläts min far att ta död på plåtslagaren i huvudet genom att smaka på lite naturmedecin. Notera att hunden i förgrunden var minst lika bakis som vi andra :
Vi skippade Kalle anka och gick direkt på julmaten:
Lite spartanskt kanske, men inte så illa ändå av kocken MangeUdon, min mor vågade sig i alla fall på potäterna:
Efter maten var det äntligen julklappsutdelning:
Dagen har som sagt gott i slavandets tecken. Jag har byggt en mur på baksidan för att undvika att få in smågruset som envisas med att leta sig upp på betongplattan:
Imorgon ska vi in till stan på galej igen. Jag ska träffa ett gäng forummedlemmar från MPR . Puh, sedan får det bli ryggläge för MangeUdon tills det är dags att dra sig tillbaka mot Svedala.
/
Back in Udon…
Det blev en skaplig resa tillbaka till Udonthani från vår ”beachtrip” i Rayong. Dryga 70 mil med taxi! Det känns i ändalykten vill jag lova, samt i mina solbrända axlar. Nu behöver jag några dagar i hängmattan för att rehabilitera mitt väderbitna skinn och ömmande rumpa!
Mina föräldrar är nu inkvarterade på ett hotell inne i stan, själv så är jag nu åter i mitt hus.
Det blev ett kärt återseende då jag kom tillbaka till Udon, både för mig själv samt min käre jycke, som höll på att tappa sin svans av frenetisk lycka då vår taxi gled in på tomten igår kväll. Hon trodde väl förmodligen att jag lämnat henne för gott. Hur fasiken ska vi klara oss åtskilda från varandra då jag tvingas åka tillbaka till Sverige? Hmmm, jag får se till och bunkra upp med ett 50-tal med smarriga hundben, som sedan svärmor kan portionera ut till min käre hund varje vecka. Ett 50-tal är väl kanske att ta i, förmodligen åker jag tillbaka till Thailand lång innan 50 veckor passerat, men det är lika bra att gardera sig!
Det är skönt att vara hemma i Udon igen, fast det var verkligen en riktigt trevlig resa. Rayong fann jag mycket tilltalande, Koh samet likaså, även då den sistnämnda destinationen kändes lite väl kommersiell. Men som jag skrev i ett tidigare inlägg så börjar det bli sparsmakat med orörda stränder i Thailand. Rayong är hur som helst en solklar rekommendation, med betoning på sol (som jag lite slentrianmässigt brukar säga då jag befinner mig ”in the land of smiles ”LOS”).
Vi hade privilegiet att inkvarteras på samma hotell som ett par trevliga gäng från Svedala på vår semesterdestination, det var därför på alla sätt och vis en mycket lyckad tripp!
Det är ännu inte slut på vare sig semester eller fest. I övermorgon är det 60-års kalas, dagen efter det är det julafton…sen kommer juldagen sedan annandagen, och…puh….Hmmm, ja det blir säkert någon avslutningsfest också. Med andra ord kommer det förmodligen även kännas rätt skönt att komma hem till Sverige, trots att väderleksrapporterna får mig att skaka av köld bara då jag läser dem!
Förutom fester så har jag även lite göromål att beta av. Imorgon ska jag beställa hem material för att bygga en mur till baksidan av huset. Jag får passa på att nyttja min åldrade faders entusiasm innan han pensionerat sig på allvar (vilket han förmodligen aldrig lär göra).
Jag återkommer med bildbevis på fortskridandet av vårt tilltänkta murbygge…
/
Köpet som gick i stöpet
Alla drömmer vi ju om ”orörda”, vidsträckta och finkorniga sandstränder. Det är nog delvis den inpräntade illusionen av paradiset som gjort landet så populärt. Jag skriver illusion, för faktum är ju att det börjar bli sparsmakat med dessa jordnära eldoradon. Det är oss själva, och enbart vi som bär skulden över realiteten att orörda stränder knappt längre existerar. Det är som att vilja äta kakan men ändå behålla den. Det går inte.
För egen del så finner jag inget högt värde i att vara alldeles allena på en milslång playa. Vad ska jag då vila ögonen på när jag tröttnat på himlens turkosa färgskiftningar kontra horisontens mörka blå, eller solens reflektioner i den fuktiga sandytan, vågornas långsamma sövande intåg samt hypnotiska sugande tillbakagång?
Nä, det får gärna vara lite folk i rörelse på stranden. Det börjar dock bli svårt att finna en fin beach i Thailand som bär en balanserad population . Antingen är stranden totalt ointressant för människor, jag syftar då på de klippiga kustområden som vi har tillräckligt av i norden. Eller så är den helt enkelt ”överpopulär” på grund av sina förutsättningar. Sådana kuststräckor finns det gott om kring b.l.a. Phuket, Pattaya, Kho samui.
Vi befinner oss nu i Rayong. Mae ramphung heter beachen som vi har förmånen att besudla med vår närvaro. Den är cirka en och en halv mil lång och bryter faktiskt den gängse ekvationens logik: Det är snudd på folktomt på stranden, förutom vi då förstås, samt ett gäng andra Svenssons som vi har bekantat oss med.
Vi bor cirka 50 meter från havet, under högvatten kortas den tilltagna sträckan med ett tiotal meter, rätt bra läge med andra ord!
Jag har gått i tankar om att köpa mig en condo i Thailand. En förutsättning är då förstås: rätt pris, rätt läge och rätt tillfälle. Puh, även det är en snudd på omöjlig ekvation att reda ut!
Här i Mae ramphung tyckte jag mig dock ha funnit ett perfekt objekt. Tyvärr hela 70 meter från havet, men även det får väl klassas som ett hyfsat läge;)
Idag hade jag en bokad tid med en mäklare. Det var med höga förväntningar som jag, min fader samt min kära hustru tågade iväg till fastigheten, som ytligt (sett från håll) såg väldigt fräsch ut enligt min klumpiga okulärbesiktning.
Jag hade via telefon fått lite olika prisförslag, det varierade en del beroende på storlek. Även fast jag är en gniden snåljåp så kände jag mig ändå rätt nöjd med priserna som mäklaren lockade med. Jag hade även farsgubben med mig som en eventuell medköpare, så det hade därför inte blivit en så fruktansvärt hård ekonomisk pungspark. Helt klart så såg jag även en långsiktig möjlighet att tjäna en slant på investeringen. Lägg där till lite sporadisk uthyrning. Jo, det hade nog burit sig. Om, och det är ett stort jäkla OM… Om inte lägenheterna jag blev visad hade sett ut som råttbon vill säga (för övrigt är den liknelsen nästan att vara elak mot råttorna).
Köpet gick i stöpet redan efter att jag klivit innanför tröskeln på den första lyan. Det såg förjäkligt ut! Skitigt, gammalmodigt och trasigt.
Visst, jag är ju en händig jäkel (kan man ju tro). Om inte annat så kostar det inte många slantar att hyra några hantverkare som kan få fason på råttboet. Men, och nu är det ett stort jäkla MEN,… Men hur kan man lita på att själva fastigheten i sig är ordentligt underhållen och i propert invärtes skick? Vattenrör, avloppsrör, elektricitet? Att döma av det jag såg på ytan så har inte många baht satsats på underhåll av byggnaden, och den visade sig ha tjugo år på nacken. Tjugo år är en lång tid för en barre i Thailand, de tar betydligt mycket mer stryk än de svenska diton.
Nä, den fastigheten ser jag inte längre några investeringsmöjligheter i. Tills vidare lägger jag därför mina spekulativa planer i träda och fortsätter i stället att njuta av semestern med Mor, far, moster samt givetvis lilla frugan! Imorgon ska vi våldföra oss på Koh Samets paradisstränder
/
Så blev det Bkk igen…
Det har åter igen blivit en liten tripp ner till Bangkok. Jag och min käresta hade lite ärenden på ambassaden som vi ville få ur världen.
Tre timmars köande, två minuters handläggande! Puh, Den svenska ambassaden är ett minst sagt välbesökt konsulat!
Främst var det förväntansfulla, hoppfulla, ”kärlekskranka” män och kvinnor som gästade ambassadens väntrum. I huvudsak svenska män och Thailändska kvinnor, men även en och annan ”modern” konstellation gick att skönja bland de tålmodiga: Svenska kvinnor i sällskap med Thailändska män, och även tillsammans med dito kvinnor med för den delen. Ett och annat manligt ”regnbågspar” satt även de och väntade på handläggarnas godtycke för att få tillbringa en gemensam framtid i grårusket. I huvudsak så var det dock mest Thailändska kvinnor som tålmodigt satt och väntade på sin tur att expedieras.
När vårt ärende på ambassaden väl var ur världen var vi rätt slutkörda jag och frugan. Vi hade åkt nattåget från Udonthani till Bangkok, och sömnen var således aningens åsidosatt.
Vi tog en rejäl lunch i närheten av ambassaden sedan blev det ett par timmars ”bakåtlut” på hotellet som vi bokat i sukomvhit-området. Efter lite tillbakatagen sömn fick jag som straff våndas på Robinsson ett par timmar. Robinsson, det går väl att kalla för Thailands svar på NK. Märkesvaror, men till skäliga priser….Hmm, njae…skäligt vete fasiken, men åtminstone billigare än i Sverige, och därför aningens mer uthärdbart för en törstande make.
På kvällen ringde en kamrat till mig. Även han är en ”Udontanit” som jag lärt känna via MPR. Ännu är han ingen nybyggare, men däremot plantageägare. Jo, han har införskaffat en tomt tillsammans med sin fru, och den är fullplanterad med kokosnötsträd Snart står det väl förmodligen även en stilfull barre på tomten också.
Min kamrat med fru befann sig i Bangkok. Nyanlända från Sverige och med avsikten att vila ut en kväll i huvudstaden innan avfärd mot Udon nästföljande dag.
Hur det blev med utvilandet vete tusan, de bjöd ut mig och frugan på en helkväll i stan, och det blev en mycket lyckad afton (som jag får passa på att tacka för här i mitt inlägg).
Ett par goda vänner till min kamrat mötte upp även de. En av dem är thailändare och han driver ett företag i Sukomvhit-området där vi bodde. En mycket trevlig Thailändsk gentleman som bjöd ut oss allesammans på middag vid Chaopraya river. En utsökt restaurang som jag aldrig hade hittat till utan hjälp av en lokal förmåga.
- ”På tal om lokala förmågor….”Långrygg”, såg du inte mitt nummer? Det hade varit kul att inkludera dig i skaran med tokstollar! Men men, det går nog fler tåg”. -
Just nu befinner vi oss i Jomtien söder om Pattaya. Vi ska besöka ett par bekanta här och ”göra stan” ett par dagar, innan vi drar vidare till Rayong med mina föräldrar, som anländer på måndag.
Vi bor på ett guesthouse vid namn Maitans. Det är en go göteborgare som driver haket, även han har jag fått kontakt med via MPR. Väldigt bra läge till ett lämpligt pris! Vi kände oss båda mycket välkomnade av den lättsamme värden. En solklar rekommendation med betoning på SOL!
/
Bygga bo i Thailand
För drygt ett och ett halvt år sedan fick jag ett mail. Det var en trevlig herre från internetforumet MPR som hade en förfrågan. Min svåger är ju Byggingenjör och utbildad arkitekt. Forumkamraten hade gjort lite skisser på hur han ville att sitt framtida hus i Thailand ska se ut. Han behövde hjälp med att omvandla sina idéer till verklighet.
Jag vidarebefordrade skisserna till svågern, som i sin tur skapade fullständiga konstruktionsritningar av dem.
I förrgår hade jag förmånen att besöka min kamrat i hans nu färdiga hus. Det var riktigt kul att se, och påminde mig om vilken härlig känsla det är att vara med om hur något skapas från en ide, till ett färdigt projekt.
Att bygga vårt hus i Thailand var en erfarenhet som jag är mycket tacksam över att ha upplevt! Det var bitvis frustrerande, främst på grund av kommunikationsbrister och att inte hela tiden kunna närvara vid bygget. Men i största allmänhet var det ett väldigt spännande projekt, och ÄR för den delen fortfarande!
Mitt eget bygge är ju klart i stora drag, men det finns alltid små detaljer att pyssla med. Själva ”förfiningen” av tomten och rummen är lika tillfredställande som byggnationen i sig.
Att bygga ett hus i Thailand må vara en sak, men att bibehålla fräschören i och kring huset är den verkliga utmaningen! Det har jag blivit varse. Den biten är förvisso frivillig. Man kan bygga utan personlig inblandning, anlita någon till att fixa trädgården och tillika någon som senare sköter den. Men för egen del så hade jag inte trivts med det upplägget. Det är ju en del av själv tjusningen med att ha ett hus här. Att måna om det, pyssla om det, bättringsmåla och hålla rent. Sällan känner jag mig så välförtjänt av en imkall changöl som när jag lägger mig i hängmattan efter ett dagsverke på tomten. Hade jag verkligen gjort det om jag hade lejt ut sysslorna till (förvisso billiga) dagavlönare?
Jag och frugan ska ner till Bangkok över helgen, sedan blir det en veckas badsemester i Rayong där vi ska möta upp mina föräldrar samt en moster till mig. När jag kommer tillbaka till Udon ska jag ta tag i ytterligare ett litet projekt jag har: Nämligen bygga en lite mur runt uteplatsen på baksidan av huset. Jag hoppas min käre pensionerade fader är utvilad och fräsch, för han får bli min hantlangare! Moder min och hennes syster ska få penslar i händerna, det finns alltid bättringsmålningar att göra!
Välkommen till Thailands slit och släp mor, far och moster!
/
Bangkokpost.com : Top Stories- Red-shirts rally at OAG 2010/02/08Supporters of the United Front for Democracy against Dictatorship (UDD) rallied in front of the Office of the Attorney-General (OAG) on Monday to demand answers on cases involving privy councillor Surayud Chulanont and the People's Alliance for Democracy (PAD).
- Trairong's economic team formed 2010/02/08A 47-member economic advisory team was approved by Deputy Prime Minister in charge of economic affairs Trairong Suwannakhiri on Monday. They will oversee macroeconomics, commerce, labour, energy and environment, industry, science and technology, agriculture, tourism, logistics and legal issues.
- Hun Sen skips Ta Muen Thom temple visit 2010/02/08Cambodian Prime Minister Hun Sen cancelled his planned visit to Ta Muen Thom temple in Surin province and returned home by helicopter on Monday, Foreign Minister Kasit Piromya's secretary Chavanond Intarakomalyasut said.
- Govt offers care for Khru Noi's kids 2010/02/08The Social Development and Human Security Ministry is ready to look after needy children in the care of Baan Khru Noi, a charity home run by Nualnoi Timkul or Khru Noi now heavily in debt, by providing them with food, housing and schooling, minister Issara Somchai said on Monday.
- Red-shirts rally at OAG 2010/02/08
-
Författare
mangeudon